.


Åh så fint, bra, vackert, känslosamt, musikaliskt och experimentellt. Daniel Boyacioglu är fin... och hans ord är så vackra. Men sorgliga. Det är klokt, annorlunda och känns i hjärtat.


Att bära någon annans hemlighet
är att göra den till sin egen,
att hålla någon annans brott hemligt
är att göra sig skyldig till samma brott.


Musiken var så fin, pinpongbollarna var fint, dansen var vacker och det gav energi.                                       Eftertänksamhet...

Sista föreställningen visas i morgon på Skånes Dansteater. Se den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0